Felix nya "kläder"
Igår bestämde jag mig för att raka Felix då han har börjat bli så svettig vid ridningen. Tog fram allting, borstade Felix ställde han tillrätta satte i klippmaskinen i utaget och skulle börja..
Då formligen flyger Felix i luften och han vet inte vart han ska ta vägen då det e jätte farligt.
Tar fram bomull och lyckas efter lite om och men få i det i öronen då jag brukar ha det när jag klipper. Men Felix tror fortfarande att den ska äta upp han, tror jag,, tills jag inser att det var sladden som var farlig.
Börjar iaf klippa och han lugnar ner sig, tills jag ska klippa under magen, Felix är extremt kittlig och igår var det tydligen mer än mest, kosparkar, gå fram å tillbaka överallt men inte stå still.. Tillslut får jag det iaf någorlunda "snyggt" randigt och ojämnt, men blank är han iaf..
Felix får lite godis klapp å beröm..
Såhär blev resultatet...
Då formligen flyger Felix i luften och han vet inte vart han ska ta vägen då det e jätte farligt.
Tar fram bomull och lyckas efter lite om och men få i det i öronen då jag brukar ha det när jag klipper. Men Felix tror fortfarande att den ska äta upp han, tror jag,, tills jag inser att det var sladden som var farlig.
Börjar iaf klippa och han lugnar ner sig, tills jag ska klippa under magen, Felix är extremt kittlig och igår var det tydligen mer än mest, kosparkar, gå fram å tillbaka överallt men inte stå still.. Tillslut får jag det iaf någorlunda "snyggt" randigt och ojämnt, men blank är han iaf..
Felix får lite godis klapp å beröm..
Såhär blev resultatet...
Kiosans Isis och Molly
Tänkte att jag skulle presentera mina två små yrväder jag har här hemma oxå.
Börjar med Isis.
Isis är en Tervueren som jag tog på halvfoder från Kiosans kennel när hon var 11 veckor gammal. Tanken var att de skulle få ta en kull på henne innan 5 års ålder.
När Isis var 1 år åkte vi och röntgade höfter, armbågar och lös ögonen. Och då visade det sig att hon hade en förändring i ögonen som gör att man inte ska ta valpar på henne :(
Tanken med Isis när jag köpte henne var att jag skulle börja träna agility med henne men det har inte blivit av än, pga många olika saker.
Så hon har blivit en familjehund som ÄLSKAR att få komma ut i skogen tillsammans med Felix.
Isis har idag hunnit bli nästan 6 år..
Sen Molly då. Hon är en liten bordercollie tik på ca 1.5 år som gör våran dag väldigt roande och upplivande.
Och man vet aldrig vad hon ska hitta på.
Tanken är att jag ska komma igång med agilityträning med båda hundarna så de får jobba ordentlligt.
Har även haft funderingar på om man ska åka iväg och hobby valla nänstans oxå.
Bjuder på lite bilder..
Börjar med Isis.
Isis är en Tervueren som jag tog på halvfoder från Kiosans kennel när hon var 11 veckor gammal. Tanken var att de skulle få ta en kull på henne innan 5 års ålder.
När Isis var 1 år åkte vi och röntgade höfter, armbågar och lös ögonen. Och då visade det sig att hon hade en förändring i ögonen som gör att man inte ska ta valpar på henne :(
Tanken med Isis när jag köpte henne var att jag skulle börja träna agility med henne men det har inte blivit av än, pga många olika saker.
Så hon har blivit en familjehund som ÄLSKAR att få komma ut i skogen tillsammans med Felix.
Isis har idag hunnit bli nästan 6 år..
Sen Molly då. Hon är en liten bordercollie tik på ca 1.5 år som gör våran dag väldigt roande och upplivande.
Och man vet aldrig vad hon ska hitta på.
Tanken är att jag ska komma igång med agilityträning med båda hundarna så de får jobba ordentlligt.
Har även haft funderingar på om man ska åka iväg och hobby valla nänstans oxå.
Bjuder på lite bilder..
FELIX!
Tänkte att jag skulle ge hästen min enn ordentlig presentation.
Som ni kanske redan har listat ut så heter han Felix, han är en valack född -97.
Rasen har jag inte jätte koll på då han är import från england, men av hans utseende att döma så är han troligtvis Welsh Cob eller Welsh Cob/Irish Cob Cross.
Jag köpte Felix hösten 2003 från ett ridläger där jag hade haft han som lägerhäst. Det var inte tänkt att han skulle gå som lägerhäst då han inte kunde så mkt (ingenting egentligen), men på grund av hästbrist så fick jag då det korta strået att ha honom.
Första passet jag red Felix så tyckte jag att han var hemsk, det gick i 190 med huvvet rätt upp. men jag hade ju sagt att jag skulle testa så det var bara att rida ett pass till, å ett till, å ett till och hade han sen hela lägret ut.
Första passet fick jaag sitta med skänklarna mer eller mindre rätt ut från han då han sprang så fort han kände skänklarna intill. Men allteftersom lägret gick så blev han bättre och bättre, i slutet så började han förstå att han skulle söka sig nedåt även om inte rygg och bakben var med hela tiden. Han började oxå förstå det här med skänkelvikning och framdelsvändning, det vi hade svårast för var galoppen.
Jag gjorde fattningar när de andra galopperade och sen fick de stå på mitten så jag kunde galoppera lite mer sammanhängande.
Det Felix hela tiden varit bra på är hoppningen, där hade vi (nästan) aldrig några problem, blev ju lite svårt i kombinationerna när det var kortare avstånd. Men han gjorde alltid sitt bästa.
Ju längre tid det gick av lägret desto mer insåg jag att han var en häst som var värd att satsa på. Jag hade kollat lite hästar under sommaren och hittat en som jag skulle få för en mer eller mindre symbolisk summa, det som talade mot den hästen var att hon var väldigt liten, endast 143cm, och eftersom hon var ett varmblod så var hon ju även smäcker. Jag funderade fram och tillbaka på hur jag skulle göra och kom sen fram till att jag skulle ha mer nytta/nöje av Felix då han redan var inriden bland annat.
Dagen vi hämtade Felix var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, det bara bubblade i magen hela vägen ner och sedan även hem.
Sen den dagen han kom hem till mig har vi kämpat och det har gått åt mkt blod, svett och tårar för att komma hit där vi är idag, och det kommer säkert gå åt lite till för att ta oss vidare.
Ni får nöja er med den infon tillsvidare och är det något ni undrar så är det bara att fråga på.
Nu ska ni få några före och efter bilder. De sitter inte i ordning men tror att ni ändå ser vilka som är vilka.
Som ni kanske redan har listat ut så heter han Felix, han är en valack född -97.
Rasen har jag inte jätte koll på då han är import från england, men av hans utseende att döma så är han troligtvis Welsh Cob eller Welsh Cob/Irish Cob Cross.
Jag köpte Felix hösten 2003 från ett ridläger där jag hade haft han som lägerhäst. Det var inte tänkt att han skulle gå som lägerhäst då han inte kunde så mkt (ingenting egentligen), men på grund av hästbrist så fick jag då det korta strået att ha honom.
Första passet jag red Felix så tyckte jag att han var hemsk, det gick i 190 med huvvet rätt upp. men jag hade ju sagt att jag skulle testa så det var bara att rida ett pass till, å ett till, å ett till och hade han sen hela lägret ut.
Första passet fick jaag sitta med skänklarna mer eller mindre rätt ut från han då han sprang så fort han kände skänklarna intill. Men allteftersom lägret gick så blev han bättre och bättre, i slutet så började han förstå att han skulle söka sig nedåt även om inte rygg och bakben var med hela tiden. Han började oxå förstå det här med skänkelvikning och framdelsvändning, det vi hade svårast för var galoppen.
Jag gjorde fattningar när de andra galopperade och sen fick de stå på mitten så jag kunde galoppera lite mer sammanhängande.
Det Felix hela tiden varit bra på är hoppningen, där hade vi (nästan) aldrig några problem, blev ju lite svårt i kombinationerna när det var kortare avstånd. Men han gjorde alltid sitt bästa.
Ju längre tid det gick av lägret desto mer insåg jag att han var en häst som var värd att satsa på. Jag hade kollat lite hästar under sommaren och hittat en som jag skulle få för en mer eller mindre symbolisk summa, det som talade mot den hästen var att hon var väldigt liten, endast 143cm, och eftersom hon var ett varmblod så var hon ju även smäcker. Jag funderade fram och tillbaka på hur jag skulle göra och kom sen fram till att jag skulle ha mer nytta/nöje av Felix då han redan var inriden bland annat.
Dagen vi hämtade Felix var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, det bara bubblade i magen hela vägen ner och sedan även hem.
Sen den dagen han kom hem till mig har vi kämpat och det har gått åt mkt blod, svett och tårar för att komma hit där vi är idag, och det kommer säkert gå åt lite till för att ta oss vidare.
Ni får nöja er med den infon tillsvidare och är det något ni undrar så är det bara att fråga på.
Nu ska ni få några före och efter bilder. De sitter inte i ordning men tror att ni ändå ser vilka som är vilka.
