flixxen

Hmm denna var knepig..

Det jag är mest rädd för är nog faktiskt att jag ska ramla av och göra mig riktigt illa så jag inte kan rida mer.
Låter kanske lite halvfjantigt, men har haft denna känsla länge och tror det började då jag var på ett ridläger.

Det var sista dagen och vi hade haft uppvisning, och skulle rida hästarna till hagen. När vi hade ca 500m kvar så möter vi en stor lastbil som kör åt sidan och stannar men som vägrar stänga av motorn, trots att ägaren till gården för ridlägret bad han att göra det.
Det går bra för ca 10 hästar att gå förbi, sen helt plötsligt får den häst som är två framför mig för sig att han är rädd för lastbilen(aldrig visat minsta tendens tidigare) varpå hästen framför mig(unghäst på 5år) blir livrädd hon med, och då tror ju såklart min häst som är bilrädd att den kommer att äta upp henne, så våra tre hästar börjar bocka och kasta sig hit och dit.
Jag känner att jag inte kan hålla mig kvar på ryggen länge till (barbacka) och bestämmer mig för att satsa på diket för att slippa hamna på asfalten.
Sagt och gjort jag släpper taget då vi är över diket, men då bestämmer min häst sig för att göra en tvärvändning varpå jag faller rakt ner i asfalten rakt på mina knän.
Jag har nog inte haft så ont i mina knän som den gången, visste/vet gott och väl att man inte ska skrika runt hästar men det var det enda som jag fick ur mig.
Ägaren till gården blev helt rasande på lastbilschaffisen, som då stängde av sin motor. *suck*
Ägaren fick även bära mig till sin bil då jag hade så ont i mina knän att jag inte kunde gå.
Det var mkt knepigt att sätta mig i bilen då det kändes som om någon satte knivar i det ena knäet såfort jag försökte böja det.

Och alla tyckte givetvis att jag skulle åka till sjukhuset direkt för att kolla upp mina knän, men jag sa blankt nej. (Gillar inte sjukhus)

Fick sitta på sniskan i bilen hem från både hagen och när vi åkte hem till Stockholm igen. Var mer eller mindre handikappad i en vecka då jag inte kunde böja det ena knäet då det gjorde så ont, och det andra var helt blått.
Men vägrade fortfarande att åka in och kolla dom.

Har efter det gått omkull med Felix en hopplektion, gjorde varsin kullerbytta då han missade att lyfta frambenen över ett hinder så jag tappade luften av att jag fick in säkerhetsvästen i magen=ondaste/läskigaste sättet att tappa luften på som jag nånsin vart med om, kändes som att varenda organ hade gått sönder.

Sen diverse hjärnskakningar samt blåmärken..

Men har väl inte gjort mig jätte jätte illa och det är väl det jag är rädd för.
Har aldrig brutit någon och är smått "rädd" för smärta, ja kanske har man då valt fel sport att hålla på med.

Mysigaste fjordingen jag ridit även om vi kämpade någe enormt, samt den häst som "kastade" av mig i asfalten
Älskade Nilla